Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af en människa tycktes ej född, men förr af en gudom,
dessa har Ares förgjort, men de ynkliga alla mig lemnats
ljugare, gyckelmakare blott och hjältar i ringdans,
tappra att plundra på getter och får sina fattiga landsmän.
Viljen I laga mig vagnen på stund i ordning och allting
packa där in, som skall med, så att snart jag kan vara på vägen!»
Sagdt; och vid fadrens bannande ord betagna af skrämsel,
lyfte de ner af sitt ställ lättrullande mulåsnevagnen,
’ vacker och glänsande ny, och bundo på denna en vagnskorg,
togo af spiken så ner mulåsnornas ok utaf buxbom,
präktigt med nödiga ringar försedt och med knapp uppå
midten,
togo med oket jämväl dess moalniga okrem,
gjorde så oket fast på den skönpolerade vagnsstång,
framme i ändan däraf, och fastade ringen om sprinten;
remmen de lindade se’n tre gånger från hvarder a sidan
upp om knappen och neder igen om stången och knöto.
Därpå de buro ur kammaren ut och på glänsande vagnen
lastade omsorgsfullt den omätliga lösen för Hektor;
spände så mulorna för, starkhofvade, vana vid selen,
hvilka åt Priamos Myserna skänkt till en lysande gåfva.
Hästarna spände de se’n åt Priamos för, som den gamle
underhöll för sitt eget behof vid polerade krubbor.
Sålunda läto där spänna nu för i det höga palatset
Priamos själf och hans häroidsman, de förståndige gamle.
Trädde då till dem Hekabe fram, i sitt hjärta bedröfvad,
och i sin högra hand hon en gyllene bägare hade,
bräddad med ljufvaste vin, till ett offer, förrn färden begynte,
steg framför hästarna fram och talade sedan och sade:
»Här, tag bägarn och offra åt Zeus Allfader af vinet!
Bed att få komma till hemmet igen ifrån fiendemännen,
efter till skeppen dig manar din håg, fast mig det ej likar.
Bed dess varmare du då till Zeus, svartskyade Dundrarn,
Idas gud, som ser ned öfver hela det troiska landet;
bed att han skickar sin örn, sitt ilande bud, som bland fåglar
honom den käraste är och den starkaste också af alla,
neder till höger åt dig, att du själf kan den se med ditt öga
och i förtröstan på tecknet gå hän till danaiska skeppen.
Men därest ej vidtskådaren Zeus vill dig sända sitt vingbud,
ej vill åtminstone jag då råda dig alls eller mana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
