Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gå åstad till argivemas skepp, fast du ifrigt det åtrår.»
Gaf då sin drottning till svar den gudaliknande drotten:
»Älskade hustru, jag denna din hön förvisso ej afslår.
Godt är att händerna lyfta till Zeus för att söka hans misskund.»
Sade den åldrige drott och befallde en fataburstärna
att honom händerna strax med renaste vatten begjuta,
och hon steg fram och i händerna bar både kanna och bäcken.
När han sig tvagit, han bägaren tog af sin älskade maka,
trädde så midt uppå gården fram och bad under vinstänk,
medan mot himlen han såg, och höjde sin stämma och talte:
»Store och prisade Zeus, Allfader, som härskar från Ida!
Låt i Achilles’ tält mig barmhärtighet finna och ynnest;
skicka du äfven din örn, ditt ilande bud, som bland fåglar
dig den käraste är och den starkaste också af alla,
neder till höger åt mig, att jag själf kan den se med mitt öga
och i förtröstan på tecknet gå hän till danaiska skeppen!»
Bedjande talte han så. Honom hörde den vise Kronion.
Strax han sände en örn, den betydelsefullaste fågel,
mörkbefjädrade jägarn, som ock för den spräcklige kallas.
Sådan som vidden är på den väl tillreglade dörren,
som för till skattekammaren in hos den mäktige rike,
likadan vidden var på hvardera vingen hos örnen,
som nu till höger flög fram öfver staden. Alla då gladdes
öfver så lycklig syn och kände sig varma om hjärtat.
Åldrige drotten med ifver steg upp på den glänsande vagnen,
körde igenom den ljudande hall och ut genom porten.
Mulorna trafvade främst med sin fyrahjuliga lastvagn,
körda med säker hand af Idaios, och Priamos’ hästar
följde bakefter, och åldringen själf med piskan dem pådref
ned genom staden i hast, medan samtliga fränderna följde,
klagande jämmerfullt, som om döden han fore till mötes.
Men när de kört genom gatorna ner och kommo på slätten,
vände till Ilion åter då hem hans söner och magar,
och de nu ensamma rullade fram öfver slätten, men färden
såg vidtskådaren Zeus och af ömkan betogs med den gamle.
Strax han vände sitt ord till Hermes, den älskade sonen:
»Hermes, ty du framför andra ju har till din käraste syssla
att stå de dödlige bi, och du bönhör huldt, hvem du tycker:
skynda då också att Priamos hän till achajiska skeppen
föra nu obemärkt, så att ingen af alla danaer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
