Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldiga regeln tillbaks, men Achilles den mäktade ensam —:
Lyckobringaren öppnade själf för den gamle då porten,
körde med lysande skänkerna in, som de bragte Peliden,
steg ifrån vagnen så neder på jord och talade sedan:
»Gamle, nu lyssna och vet: jag är en af de himmelske gudar,
Hermes jag är, af min fader åt dig till ledsagare medsänd.
Nu vill jag åter begifva mig bort och ej för Achilles’
ögon träda dit in, ty det otillbörligt ju vore,
att en odödlig gud skulle dödlige gästa så öppet.
Men gå du själf dit in och Achilles famna om knäna,
och vid hans fader besvär och hans fagerlockiga moder,
och vid hans älskade son, att hans hjärta du måtte beveka.»
Sålunda talte och vände igen till den höga Olympen
Hermes, men Priamos hoppade ner ifrån vagnen på marken;
och han Idaios nu lemnade där, som blef kvar för att tillse
hästar och mulor, men åldringen själf gick fram emot tältet,
däri Achilles höll till, Zeusälsklingen. Honom han inne
fann, och på afstånd sutto hans män, och tvänne allenast,
hjälten Automedon blott och Alkimos, telning af Ares,
sysslade kring honom flinkt, ty han nyss hade slutat sin måltid,
sedan han ätit och druckit, och än stod framför honom bordet.
Osedd trädde kung Priamos in och gick fram till Achilles
och sina armar slog om hans knän och kysste hans hårda,
mordiska händer, som hade förgjort så många hans söner.
Som när en man, som föröfvat ett mord i fäderneslandet,
flytt till ett främmande folk och träder, belastad med blodskuld,
in i en rik mans hus, och enhvar honom skådar med häpnad:
likaså häpen Achilles nu blef vid Priamos’ anblick,
häpnad de öfriga också betog, och de växlade blickar.
Men nu med bedjande ord till Achilles Priamos talte:
»Kom nu din fader ihåg, du gudalike Achilles!
Gammal som jag han står uppå ålderns bedröfliga tröskel.
Kanske ock han är beträngd af de rundt kringboende folken,
utan att någon han äger till skydd mot våld eller ofärd.
Dock, så länge han spörjer om dig, att ännu du lefver,
gläder han sig i sin själ och dagligen lefver i hoppet
att se sin älskade son från Ilion komma tillbaka.
Jag däremot, huru olyckssäll! Jag de tappraste söner
födde i troernas land och ser ingen lemnad utaf dem.
Femtio söner jag hade, då hit achaierna kommo;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
