Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppför Ardetzenberg jag makligt steg
en dag i våren. All naturen teg
och stod orörlig uti middagstimman;
blott ner i dälden tindrande låg dimman
och skälfde, skirblå under solstarkt ljus, —
en vårdröms slöja omkring Feldkirchs hus
och vinbergssluttningen inunder mig.
In genom skogen ledde halfdold stig.
Dess bräm af bokar slagit ut i natt, —
på vågigt solgullshår en ljusgrön hatt:
men mörkgrön, nästan svart, ett dunkelt öga,
stod barrskogen; och bak den höga
och gröna skymningen sken himlen blåndklart blå.
Och mellan gröna pelare med solspel på
mot fond af ljus ett sällsamt skuggspel gled:
ung jungfru stolt på sagans Einhorn red.
Ur livardags knopp i blom går fantasin;
och Gottfrid Keller blir Arnold Böcklin.
Den ene är den andres störste like;
och bägges ära är ock bägges lön.
Ty Alemannias gamla stam och rike,
som förr till insjö hade Bodensjön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
