Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teckning, som senare också får mera fasthet och
formgivande karaktär. Med andra ord: han börjar bli
skolad i tidens eget konstnärliga språk, rokokon.
Det var den gamle Pilo, som ledde honom på
denna väg, och vid dennes sida Olof Tempelman.
Men redan under tredje studieåret är han
omskolad, och man kan spåra drag av den nya stilen,
nyklassicismen. I koloristiskt hänseende betyder det
att de smältande, ljusa och fint brutna färgtoner,
som han förut använt, gärna kombinerade med ett
effektfullt ljusdunkel à la Rembrandt och Pilo,
nu får vika för hårdare kontraster och tyngre
färger. Heltonen blir mörkare, brunare och varmare,
vilket särskilt utmärker hans verk efter omkring
1790. När han 1787 återvänder hem är han en
annan målare. Han för med sig ett väldigt bagage
av gammal och ny konst och med rika lärdomar
av akademisk tradition.
Bondemålaren har bytt skinn. Med
förundransvärd snabbhet skedde ombytet. Snart är Hörberg
en stilkonstnär av rang. Men de mest personliga
dragen i hans konst, nämligen den rustika tonen,
den naiva uppfattningen, den enkla
formstiliseringen och den dekorativa färghållningen med
huvudklanger av de enkla grundfärgerna, går inte
helt förlorade. När han inte lyckas finna rätta
uttrycksmedel eller inte vågar sig på en stor och
invecklad komposition, lånar han ogenerat av äldre
konst, från antiken, renässansen, barocken och
från samtida målare. Nu var visserligen sådana lån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
