Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingalunda främmande för hans generation. Louis
Masreliez erinrar om Hörberg i detta och även i
en strävan efter patetiska och känslomättade
uttryck. Jean Louis Desprez lånar också ogenerat
från antiken, liksom Hörbergs gynnare, den store
Sergel. De manieristiska tendenserna hos Hörberg
och dessa tre svenska konstnärer erbjuder förresten
märkliga likheter med många av den klassicerande
riktningens mästare i europeisk konst vid seklets
mitt. Man sparar ett livligt intresse för bl. a.
italiensk senrenässanskonst hos Marco Ricci och
Pompeo Batoni, i Tyskland hos Rafael Mengs och i
England hos den eklektiske eftersägaren Gave
Hamilton. Denna manierism, som inte tillräckligt
tydligt klarlagts i konsthistorien, hade sin orsak
i en rotlöshet, som följde med förlusten av en
akademisk konsttradition. Den hade löpt linan ut och
stod inte längre i någon riktig relation till sin tid.
Därav det abstrakta framställningssättet. Hörberg
var däremot inte rotlös, men hans rötter sträckte
sig ned till ett helt annat skikt, folkkonsten.
Inom den klassicerande riktningen fanns också
en strävan efter uttryck för koncentrerad
lidelsefullhet. Även Pehr Hörberg gör det i sina
altartavlor, där figurerna blir bärare av starka affekter.
När han inte förmår ge psykiskt varierade uttryck
i deras ansikten, måste han överdriva deras
rörelser, som emellertid lätt blir stereotypa. De rör sig
inte efter sin egen inneboende betydelse utan efter
kompositionens tvång och som bärare av patetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
