Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörbergs Lefwerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all lycka tyckte jag det war wäl, att mina syskon ej
rätteligen för Mor kunde berätta förloppet.
År 1758 och 1759 war ingen annan hjelp för
mina Föräldrar, om icke wi skolat förgås af
hunger, utan jag och min äldsta syster måste följas åt
att i orten bedja om almosor, och på sådant sätt
hjelpa oss mycken tid fram. Dock likwäl, i så
trånga willkor, war jag lyckligare än allmänt mina
likar: ty min viol, som följde mig på skuldrorna,
rekommenderade mig mycket hos både yngre och
äldre.
Sistnämnda år 1759 fick jag änteligen den
lyckan uti Maj månad, att lägga bort tiggare-påsen
och emottaga en wallhjonstjenst uti Härlunda
Socken och gården Knoxhult. Jag förestod min syssla
med framgång, samt hade mina trenne husbönders
och matmödrars gunst och förtroende, så att jag
blef anförtrodd tjensten att förrätta äfwen
nästföljande sommar, nemligen 1760: men då war lyckan
mig oblidare.
Innan jag nämner mina öden på detta år, så will
jag något säga om min hufwudböjelse, min lust för
Bildningskonsten. Ty allt hwad som tillhörer den
saken, har ifrån mitt barna-minne lekt för mina
tankar; men änteligen har Måleriet mest retat min
håg, ty sådant tycktes mig kunna lättare och på
kortare tid blifwa färdigt.
Utaf det, som först lockade min uppmärksamhet
att fästas på nämnda konst, war fordomdags
Almanackor, hwaruti fins en sort Gravurer; tillika ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
