Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörbergs Lefwerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
men jag påbördade henne för Guds skull gifwa
mig lof att tala wid sig några få ord. Hon stiger
då ut med den ena foten i förstugan eller utom
dörren, och sedan jag i största korthet hade sagt
henne min belägenhet, och att jag ingen annan
menniska kände i staden, samt nu på stunden
wore inkommen, swarade hon också kort och
begripligt, nemligen, med först en fråga: om intet jag
har wetat redan anmäla mig wid Polisen? ty det
wore det första som jag bord t iakttaga; det andra
swaret war beklaganswärdt: "Äng lund ligger
rent för döden"! Dermed drog hon igen dörren,
och jag fick ej tid att gifwa henne del af min
medömkan öfwer hennes sorg.
Något förwånad häraf, drog jag mig tillbaka,
och satte mig uti en fönster-nisch att samla ihop
mina spridda tankar till öfwerläggning, hwad nu
wore för mig att göra. Min wälmenande hustrus
spådom om hela denna min resa, tyckte jag nu
nalkades sin fullbordan. Änteligen beslöt jag, att
uppsöka en och annan Smålänning i staden, som jag
hade lofwat deras i hemorten warande
anförwan-ter, att tala wid och sedan wid min hemkomst
berätta deras tillstånd. Jag hade min Nota oppe,
hwarpå jag antecknat mina ärender. Bäst jag
phi-losopherade härmed, stannade en ung piga midt
för mig, och såg på mig en liten stund, och
frågade om icke jag wore den och den? — Jo, swarade
jag; kära min beskedliga flicka, hwem är hennes
föräldrar — Jo, de och de. — Wi hade warit
sock-neboar i Almisåckra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
