Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörbergs Lefwerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
wärd ej hade att betala med, och ej credit hos dem
— så nödgades jag lossa honom utur den skulden,
för att undwika allarm. Wärden bad mig ej wara
twifwelaktig, utan följa honom dit, der wi kunde
för penningar få till bästa. Wi följas åt till ett tält,
der sådant fanns, och wi råkade der twenne af
Konungens Stalldrängar, som woro wåra landsmän
och mina bekanta. Desse gläddes af min ditkomst,
och fägnade både mig och min wärd mer än
nödigt war, samt gjorde sig ett nöje af att följa mig
omkring och gifwa mig besked om hwad som
förekom. Aftonen nalkades; min wärd gaf tillkänna
på tillfrågan, att penningar kunde han ej prestera
förr, än morgonen derpå. Jag måste wäl wänta, ty
han hade fått hwarenda styfwer jag ägde; icke ett
runstycke hade jag qwar. Jag skulle då sofwa
jem-te honom på britsen, hwilket jag ock gjorde så
godt jag kunde. Sängen war så stor, att wi hade,
tror jag, mer än sexton sidokamrater. — Det war
rart, jag låg då uti C h i n a — i C a n t o n hade
jag redan varit.
Jag waknade i god tid, wäckte på min wärd, och
yrkade på hans löfte, att i rättan tid skaffa mig
igen mina pengar, så att jag ej skulle förlora
Professor Tempelmans möte wid Målare-Akademien:
— "du wet huru det står till med mig, bedrag mig
ej!" — Men den söta sömnen betog honom all
sansning, och när jag blef honom för trägen,
gaf han mig tillkänna, att han war mycket sjuk,
och att jag måtte åtminstone låta honom ligga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
