Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå på vid gavel, både portar och dörrar, ingen
frågade mer i dessa tider om lov, när han ville in.
Knektar till fots och till häst lågo överallt i
kvarter och strövade runt i trakterna, åto var och hur
de gitte och togo logi, där det behagade dem bäst.
Och det fanns därutinnan alldeles ingen skillnad på
vän och fiende; de voro precis lika bra och lika
räliga; det kom mest an på en själv, vem som var
värst; och man var ju icke ens människa att avgöra,
vilka i själva verket borde kallas ens egna och vilka
hette fiender. Och i dessa fotspår traskade
allehanda mänsklig ohyra, som funno tillträdet fritt;
och de togo rundligt och grundligt för sig, utan
att fråga, — både bröd och sul och ull och nattlogi
och mera därtill; det kunde aldrig bli för mycket.
Sökte man stöd hos den ena, fick man krokben från
den andra; trodde man sig gå riktigt slugt och
försiktigt till väga i vanskligheterna, fann man grop framom
sig och grop bakom sig; de som man länge och väl
spelat under täcket med, menade en vacker dag just
motsatsen till vad man varit ense om; och de
öppnaste och pålitligaste vänner ömsade plötsligt
skinn, blevo sura miner och kutiga ryggar. Mången
som satt sig opp mot svensken, kom hastigt och
lustigt från gård och gods; och mången avyttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
