Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräddaren hade tagit på sig en ny och stram min,
halvt värdighet, halvt osäkerhet, — han hade fått
syn på Morten skomager, som stod och grinade
styggt. Han red genom byn med hela följet efter
sig, — gubbar och gummor, drängar och pigor,
skränande pojklymlar och skällande hundrackor.
H an hälsade på i alla storgårdarna, som hade
rust-hållet samman; och i var gård blev han högtidligen
inbjuden att stiga av och komma in och få sig något
till bästa. Medan stoet därute på gården mönstrades
och klappades och smektes och beundrades alltjämt
på nytt igen, gick kunglig majestät och kronan i
skräddarens person i sporrar och med skramlande
sabel upp och ned från stugan till kammaren och från
kammaren till stugan och mönstrades och beundrades
för sin del av gårafar och gåramor. Så gick det
från gård till gård; och kronans häst åt sig stinn
och mätt, och kronans karl fick tår på tand och
drack sig ösfull, så att när han på återvägen också
hälsat på i småställena, hos taktäckaren och hos
möllebyggaren, måste Svend Andersens dräng rida
hästen hem och pigan bära dragonuniformen.
Skräddaren söp vidare dagen i ända i civilkostym; men
när han ut på kvällen morsknade till allt mer och
mer, som om han ännu bure kronans granna rock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
