Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ramen av svart hår och kransskägg såg han
nämligen ut som en gulnad bönbok i svarta pärmar.
Det var ock i själva verket påfallande som
Bönnebogen börjat resa runt i orten sedan någon
tid tillbaka och efter att rusthållssakens ordnande
stod på. Han visade dessutom en iver, som var de
andra gåramännen alldeles främmande och som de
icke förstodo; de blott sågo på varandra och
skakade på huvudet. Ena dagen for han till herrgården,
den andra till lagmannen, och befälet sågs jämt och
ständigt rida in och ut i gården. Han skydde icke
ens den långa vägen in till staden; och vad han
där bedrev, visste ingen. Hans min blev allt mer
hemlighetsfull, hans sätt allt mera myndigt; han
begynte behandla alla med en viss beskyddande
nedlåtenhet.
»Han ser ud som ett tykt brev med mange
sigiller udenpå og mange värdier indeni», sade Niels
Larsen till Jens Hansen med en slug blinkning.
»Jeg siger dig, Jins, — vorherre og kongen i
Stockholm og Svend er som den hellige Treenighed selv;
og alle vi andre ha kun at holde os til Bönnebogen
i alle stykker, at det må os vel gå her på jorden
og at vi må få en salig endeligt, amen.»
Och Niels Larsen anade rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
