Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skåne var hans eget trygga kolonistland. Han
vågade sig ej till Stockholm, där dock rikets verkliga
herrar — det rike, som han spelat bort i ett dumt
och dåligt hasardspel — kunde utan onödigt tal
spänna av honom den värja, som han missbrukat;
men i Lund kände han sig hemma och på egen
botten, där hans rusthållare såsom trogna fogdar
skulle ännu en gång ställa upp man och häst och
där han ostraffat kunde anlita en sista nödfallsutväg
genom att förfalska landets mynt. Sägnen ljuger,
som säger att han första natten efter sin hemkomst
värmde sig hos en skånsk tjänstedräng i hans säng
i stallet, om icke ett motiv förelegat à la Eulenburg
å Starnberger See, vilket vore möjligt, då Karl XII
var i allo en pervers missbildning till kroppen som
till själen, och själv ett redskap i ett kultsällskaps
hand; hos tjänstedrängen var ingen värme för
honom att finna, även om hans kalla blod varit mäktigt
att uppvärmas. Sanningen är att han på sin
rymning hem uti ett erövrat land utfärdade en sista
korpralsorder till sitt manskap och blev åtlydd, samt
att detta var sista hackan, som han hade att utspela,
innan beten var inne. Ty Sverge väntade på den
och på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
