Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det i kurran. De flesta dömdes till kortare eller
långvarigare fängelsestraff; de övriga försvunno från orten.
Nästet var sprängt; och gården stod tom...
Samtidigt skedde stora förändringar borta på
herregården själv, som låg där inne i den stora vackra
parken med inkörsallé av hundraåriga almar, under
vilkas täta valv de kalkade stenarne lyste vita i
halvdagern, — med sin gula corpsdelogibyggnad, sina
massiva stallar och lador, sina trädgårdar, orangerier
och svandammar. Gamle baronen dog; ende sonen,
skolkamrat till gymnasisten på rustgården, dog
ävenledes, plötsligt, i unga år. Brodern, som var ogift och
mestadels vistades utomlands, dog också, — sista
ättlingen på manssidan av den tyska släkten, vilken någon
gång och av någon anledning invandrat till Sverge
från Östersjöprovinserna och sedan beklätt höga
poster såsom sändebud vid utländska hov och såsom
landshövdingar där hemma. Kvar var blott fröken
Clara såsom enda arvtagerska efter fadern och
onkeln, till den enes stora gods och till den andres
stora förmögenhet; och när hon red förbi på sitt
fullblodssto eller kom körande med sitt fyrspann
ölännin-gar, frågade man sig och gissade man hit och dit, vem
väl den lycklige skulle bli, som hon komme att skänka
allt detta tillika med sin hand och sitt hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
