Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velat nännas sy, hade han ingenting att sy på. Han
hade bara en enda, besynnerlig passion: att ideligen
bygga om det gamla torprucklet innantill. Ena
dagen indelade han det i en mängd små kyffen,
verkliga småburar, där ingen människa kunde vare sig
stå eller gå eller röra sig; andra dagen välte han
alla väggarna igen, vilka han själv murat, och gjorde
en enda kolossal salong av hela ena hushalvan, vari
halvannan säng och ett par stolar som saknade
minst ena benet eller sitsen, ropade om undsätt
ning i tomheten. Mat fanns aldrig i huset, och
barnen hade knappast kläder på kroppen.
Det var då som hustrun grep in. Ty hon hade,
vad f. d. dragonen saknade: ben i ryggen och skinn
på näsan — något av det förtvivlans mod, som var
djurhona visar, när man vill taga ungarna från henne.
Länsmannen hade redan en gång kommit och
vräkt dem ut på gatan med alla deras fattiga
tillhörigheter samt stängt dörren med rättvisans lås.
Men han hade icke väl vänt ryggen till och kört
sin väg, förrän kärringen satta knäna mot dörren
och sprängde det murkna skrället och flyttade in
igen med man och barn och pick och pack.
Det stod fullt av byns folk och såg på; men
de voro som luft för henne; och den blick, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
