Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vart man än färdades, nära eller fjärran. Det var
ett vackert monument från den tidiga medeltiden,
vars komplex av rundbågsvalv höjde sig med många
trappsteg upp till ett stort ljust kor och sänkte sig
med många trappsteg ned till en stor skum krypta.
Sankt Laurentiusdömen och de balsamerade
stormännen i sarkofagerna mellan kryptans pelare, några
hela eller halva ruiner och ett par gatunamn voro
de enda kvarlevorna av stadens forna härlighet.
Domkyrkan var dock, nu som förr, den inre
medelpunkten för stadens liv, liksom i yttre måtto
för staden själv, ehuru den restaurering, som den
undergått, utan som innan, var en falsifikation.
På den tredubbla raden bänkar längs trappstegen
upp till koret och nedunder och ovanom sutto var
sön- och högtidsdag till högmässan katedralskolans
femhundra ungdomar med ansiktena vända mot
församlingen och orgelläktaren och hörde herrans ord
förkunnas. Första adventsöndagen hölls ottesång, då
den väldiga stenmassan stod i den mörka
vintermorgonen som ett ljushav med sina tända oändliga
rader gasflammor, och till högmässan sjöngs halleluja
fyrstämmigt av katedralskolans sångkör. Från den
höga rundtrappan å huset mitt emot dömens
majestätiska huvudingång kastade man sin gamla huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
