Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt behärskad. Utan att säga ett ord, när han
skred förbi änkan, som satt där smiskande och
skenhelig med ett lurande glimt av skadeglädje i de små
färglösa ögonen och sin inbitna min av sur envishet,
gick han vidare ut på trappan och ropade över
gården ner till uthuslängorna, där drängarne hängde
j dörrarna:
»Spänn för hästarna!»
Släkten höll sammanträde. Det beslöts rättegång.
Då blev änkan rädd och erbjöd underhandlingar.
Det kom en uppgörelse i godo till stånd.
Släktingarna fingo sitt och missionen sitt. Den ende, som
glömdes totalt bort, var den som hade de största
anspråken; gudsonen. Alla hade väntat, att han i
testamentet skulle särskilt ihågkommas, såsom sed
och tätt var; och de flesta menade, att han skulle
få den gårdsfastighet, sem gudföräldrarna ägde inne
i Lund. Men han fick varken det ena eller det andra.
Det stannade vid den uppbyggelsepredikan, han fått,
när han begav sig ut i livet från fädernebyn.
Så snart sorgåret var förbi, gifte änkan om sig,
— med gårdsdrängen, en plump, undersätslig,
halvgammal man. Gården gick ut ur släkten ...
En eftermiddag i rötmånaden sutto de bägge
studerande sönerna på rustgården, studenten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
