Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt som i och genom honom trängt in pä
fädernegården var han direkt fientlig. Det gick
honom, som det gätt fadern: strömmen, livet,
människorna drevo vidare, på gott och ont, bra för den
ene, illa för den andra; men han blev stående stilla
och fick icke tag i någonting alls. Det gick honom
i allo som det gått fadern, — och raskt. Han hade
icke velat springa med; och nu fick han höra, att
det var hans egen skull att han blivit efter. Han
hade icke velat komma ut om dörren, när man
ropade på honom; och nu lät man honom förstå, att
han själv stängt sig inne. Han hörde det talet så
ofta och så länge, att han till sist trodde på det
själv. När han tittade sig omkring, var det tomt
om honom. Han gick där ensam på gården, liksom
fadern. Ingen kom på besök; han tog heller aldrig
ut. Han blev människoskygg, enstöring, liksom
fadern, men allaredan i unga år; och nästan innan
han hunnit övertaga sina fäders gård, hade han
mist lusten, — mist lusten att sätta bo, mist lusten
att sköta marken, mist lusten att leva vidare i barn
och barnbarn. Han var faderns vis interniae, han
var två hundra års vis inertiae, men i den riktning
som leder till orörligheten, till döden. Han var den
gamla stamgården själv, som mist ena halvan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
