Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aningslöst sovo, och öppnade sakta dörrarne; och
månskenet glänste ett ögonblick pä en vit skjortärm
och en vit hand, som sträckte sig ut och grep vad
där hängde på klinkan och drog sig tillbaka igen.
Ingen hade sett dem, — men deras onda och gula
ögon hade forskande och stickande vilat ett
ögonblick, när de gingo förbi, på de skuldlösa som sovo;
och dessa stönade då till och jämrade sig och
vaknade vid en dröms skrämmande syner och varsnade
intet annat än månskenets vällande flöden i natten
och tystnaden.
Den puckelryggige gnomen hade fortsatt sin
vandring. Från tid till annan, vid särskilda gårdar,
gjorde han rast, satte sig på den vitkalkade stenen
vid inkörsvägen, grep med sina spetsiga fingrar
kring sin spetsiga haka, sköt puckeln opp, lade
sina påsar vid sina fötter och försjönk i grubbel,
medan skuggan apade allt i grotesk förstoring. Hans
små gula ögon vilade med välbehag på den
självgoda, dryga och dästa storgården och lyste kallt
och grönaktigt som två förruttnelsens fosforlågor,
tända av hans minnen och skjutande upp ur dödas
gravar, hundraåriga gravar och sekellånga minnen.
Han själv var så gammal som allt detta och ännu
mycket äldre än allt detta; han hade sett gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
