Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon spändes hästarne för och de
två bröderna körde ned mot slätten. De foro förbi
Hönsingehusen, där fordom legat en stor och rik
bondby med samma namn som deras nedbrunna
fäderneby och som ävenledes en gång för många
hundra år sedan brunnitopp,— på befallning av landets
höga drottning Margareta i vreden över att byns
hundar skrämt hennes häst i sken, då hon en dag
red förbi hem till Lindholmen. Det bar vidare utmed
Lindholmens skog med den vackra blicken över
Mar-kiehage sjö och ut på den höga, kala åsen ner till
Ugglarp. Inunder den bredde sig i sol och vackert
väder den oändliga slätten med det blå havet i
bakgrunden, lång och smal, som en enda trädgård att
se på — med vägarna som gångar och pilvallarna
som häckar och vintersäden som gröna rabatter och
svarta nykrattade mulljordsfält, — översållad med
sina otaliga byar och kyrkor, tindrande av fägring
och bugnande av fruktbarhet.
När de kommo fram, fanns av den gamla
fädernegården icke mer kvar än en askhög, några
svartbrända, nertasade väggar — och skorstenen
upprätt, mitt i förödelsen, över den forna härden.
Det enda som blivit övrigt av byahalvan utmed
landsvägen var ett par av de äldsta husmansrucklen.
— ii 161
J^ustgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
