Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allena i trädgården, såsom fordom en gång Adam och
Eva i paradiset. De sätta sig midt emot hvarandra
i den kända bersån, — och det går varmt igenom
honom, som hon åter sitter der framför honom i den
röda morgondrägten och det stora blonda håret. Han
känner hennes egen lifsvärme med fulla vågor pulsa
in i sig; men hur han ser och ser, kan han icke få
fatt i hennes drag, hvarken hur hon ser ut eller med
hvilket uttryck hon betraktar honom.
Och när han vaknar upp ur sin långa syn och
igen sitter der allena på stenen vid vägen till
Ander-matt, står hela minnet i dess verklighet ännu så för
honom, varmt som det lefvande lifvet sjelft, men utan
en enda kontur af en enskild kvinna. Han känner,
att han legat vid den eviga Iifsens källa sjelf och
druckit derur, tills han blef en ny menniska; men
den form, i hvilken det nya lifvet meddelats honom,
förbleknar och förflygtigas som de tunga molnen
der-uppe på den blekblå himlen, der solen just höjer sig
upp öfver bergskammarne.
Åter gå dagarne. För hvar dag som går,
lägger han ett allt större afstånd emellan sig samt lifvet
och menniskorna uppe i Vevey; men ojemförligt
större är dock det afstånd, som för hvarje gången
dag växer i hans eget inre emellan dem och honom.
De utgöra en lifskrets för sig, och han en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
