Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skred raskt framåt gången utmed den långa och låga
boningslängan med dess hvita väggar och gröna
fönsterluckor och ojemnt sittande fönster, hän emot den
lilla grönmålade dubbeltrappan i midten, då han
plötsligt tvärstannade och lyssnade: derinne slogs an
å ett piano. Under den lilla paus som följde gick
han hän och satte sig på en bänk, som lopp rundt
ikring den tjocka stammen af ett väldigt valnötsträd.
Han blef der sittande och lyssnade, något framåtlutad,
med händerna mellan knäna, medan ett leende gled
öfver hans nästan alltför veka drag och de blida,
melankoliska ögonen blickade rakt ut framför sig,
drömmande och med ett sällsamt uttryck af — man
kunde säga — blyghet eller skamsenhet.
Det var en flickröst, som sjöng, till
piano-ackom-pagnement och till melodien af «Och jungfrun gick
till killan» :
Nu vissna mina blommor,
nu falla alla blad.
Nu kommer höst och dagar grå
i ändlöst långan rad.
Och hvarje sparf och råka
de ha sitt trygga bo.
Men han, som tog mitt hjertas tro,
han tog ock all min ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
