Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne på mun. Derpå gick han bort til! den bruna
och räckte henne hand.
«Goddag, Per Brönner,» sade hon rättframt och
skakade duktigt hand med honom.
«Skada, att du inte kom lite tidigare,» fortfor
hon, när den nykomne tagit plats i den
vaxduks-öfverdragna soffan af betsad alm. «Du kan inte tro,
hvad Johanna sjungit för en rörande visa. Man blir
helt förkrossad inför så mycken trogen kärlek.»
Den unge mannen satt och smålog och tycktes
inte fästa sig vid tonfallet af den brunas gäckande ord.
«Jag har ju hört det alltsammans,» sade han
bara, stillsamt.
«Kände du igen orden,» sporde den blonda
något förälskadt kokett.
«Ja, naturligtvis,» genmälte han.
«Ja, tänk,» inföll den bruna, «Johanna säger,
att du diktat det der för henne allaredan under ert
första förlofningsår ?»
«Ahja,» svarade han. «Det var dagen innan
jag skulle fara in till Lund till höstterminen, —
precis som nu, för fem år sedan, jag var mycket
svårmodig öfver skilsmessan.»
«Precis som nu,» härmade hon med en viss
torr humor. «Fem år! Och så sjunger hon din
visa, emedan hon vet, att du i morgon åter skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>