Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett frustande af svettkörda hästar och högröstadt
samtal af många stämmor.
Modern var redan ur sängen.
«Nej, blif I, mor. Låt mig stå upp.»
Hon for i det nödvändigaste; men fadern var
redan i grannrummet, sjungande och svärjande, talande
med sig sjelf, småskrattande och bullrande, vältande
stolar och bord, fingrande om nyckeln, tumlande
in till dem, — gamle Per Olsson i Hannarp,
storbonden, supbrodern, den bäste och den sämste
menniska under solen, allas vän, bara sin egen och
de sinas fiende.
Han satt dinglande på kanten af moderns säng,
och trefvade efter hennes händer och ansigte.
«Nå, mutter. Ger du oss nånting godt?»
«Låt mor vara i fred, far. Hon behöfver sofva.»
«Höhö, piper kycklingen!»
Och jätten kom in mot henne, sakta, osäkert,
med lyft hand.
Modern grät stilla borta i sängen.
«Inte slå henne, far. Det kommer du att
ångra.»
«Så—å, så—å. Hönan kacklar också. Nå, så
skulle då också djefvulen . . .»
Hon höjde armarna kring hufvudet för att
af-värja slagen och störtade ut ur rummet, men hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
