Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu modern kvida derinne, som om han släpat henne
vid håret ur sängen...............
En natt på efterhösten vaknar hon plötsligt vid
att det håller stilla derutanför fönsterna. Hon är
med ett språng ur sängen och i kläderna. Det blir
så tyst, tycker hon. Hästarne frusta och skaka på
seltyget; men annars icke ett ljud. Hon tvärstannar
midt i sin påklädning och lyssnar med vidöppen mun:
allt förblir tyst. Hon är ensam: brodern är vid
folkhögskolan, och moderns säng fins icke mer der, sedan
hon sjelf gått bort. Det löper en rysning igenom
henne; det är så ohyggligt, att allt förblir så tyst.
Nere i gården går en dörr, träskor komma
slamrande öfver stenbron, och skenet af en lykta faller
in i rummet. Derpå blir det igen tyst, en liten
stund; och så klappra träskorna uppför stora
trappan. Hon springer handlöst genom rummen,
half-klädd som hon är, snafvar och reser sig igen, törnar
emot men springer vidare, ut i förstugan, rifver
dörren upp . . .
Der står störstdrängen, gamle trotjenaren, med
sin lykta i handen, hvit i synen som ett lakan.
«Det är visst händt en olycka,» säger han,
famlande på målet, samt vänder lyktan om mot vagnen,
som är kastad på sidan och ramponerad. Hela
gården väckes upp och kommer på benen. Man går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
