Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på daggen, förekom det henne, som om hon först nu
lärt känna detta sceneri så som det verkligen vore.
Hon njöt det som något hon ännu icke sett och
som plötsligt ligger der inför henne och talar helt
intimt till hennes hjerta. Det hade kommit henne så
mycket närmare; och det hela var liksom mera till
för henne personligen än tillförene. Solen sken
ljusare, och daggen glittrade mer blinkande, och allt
tycktes tillropa henne ett tyst: kom, du har ju tusen
förtroenden att gifva oss, du behöfver inte yppa dem
högt, men kom bara hitut och gå här fram midt
ibland oss, så skall du förnimma inom dig, att vi
allasamman äro diskreta medvittnen till, hvad som
födts nytt inom dig, samt känna dig helt lätt och
lycklig till mods öfver, att du kan gifva dig hän så
der utan tvång i vår krets. Och som hon stod dei
och såg ut i denna pånyttfödda verld med dess nya
underliga stämning, fann hon sig med ens blicka in i
sig sjelf och der finna alldeles samma nya underliga
stämning; och då klarnade det plötsligt till i henne
och hon visste hvad det var: hon igenkände det
samma, som i hennes barndom särskilt helgdagen från
veckans öfriga sex dagar.
I hagtornshäcken, som lopp långs trädgårdens
ena sida, var en öppning; och från gärdesgården
bakom den samma hade man en vid utsigt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
