Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelser, hvari fans allenast hon sjelf och så detta
an-sigte, som hon såg och förnam invid sig — ehuru
det ännu fans blott i hennes väntan — tusen gånger
starkare än alla dessa andra ansigten, hvilka stodo
verkliga omkring henne. Hon skred genom
kafferummet; men han fans der icke. Toddyn kom fram,
och korten; men vid spelborden var han heller
ingenstädes att se. Hon vandrade rundt, — mera med
sina ögon än med sin kropp, och mera med sin
längtan än med sina ögon —; såsom hyndan, hvilken
letar efter sin unge. Kanske komme han först
senare, intalade hon sig, — hade ett eller annat arbete
för sig, som icke tålde uppskof. Men timmarne ledo,
och kvällen kom, utan att han blef synlig. Det blef
henne outhärdligt, ovissheten tog makten öfver henne,
hon måste ha besked. Måste! Orden suto henne
på tungan vid hvarje tillfälle som erbjöd sig att
fråga, men hon kunde ej få dem lösa, tills en gång
värdinnan satte sig vid hennes sida. Hon var
alldeles kall, och blundade, när hon hastigt, för att icke
ge sig sjelf tid att hålla orden tillbaka, sade:
«1 har främmande i huset för tiden!»
«Ja. Han är inte här i kväll. Han är körd
till Aggerup; i ett nödvändigt ärende, sade han.»
Det föll en besvikenhet öfver henne, så tung och
bottenlös, som hon icke kunde minnas; och hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
