Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förintelsedriften steg blind och vansinnig upp i henne;
— slå hufvudet mot den skarpa sängkanten, slå och
slå, tills sista återstoden af detta envisa, förhatliga
något, som hette lifskraften, knackats ut! Bara
ingenting se, ingenting tänka, ingenting förnimma; täppa
till för alla sinnen . . . hon släckte ljuset och kröp
huttrande in i sängen.
Och det flämtande, ljudlösa feberspelet tog åter
fart i henne, som hon låg der med slutna ögon och
ojemn andedrägt: ansigten, som med ens stodo inför
henne i en skärande belysning, hvilken gjorde ondt,
för att i samma moment slockna igen; — röster,
som skreko om hvarandra, in i hvarandra, flätades
samman och lupo åtskils igen; — alltjemt nya
ansigten, nya röster, ett enda oafbrutet jagande
tum-mel. Långt långt borta sjunger någon. Det är
Johanna. Hon kan ännu icke urskilja orden, men
det är melodien till «O.ch jungfrun gick till killan».
Sången kommer närmare och närmare . . .
«Nu vissna mina blommor,
nu falla alla blad.»
Om igen och om igen; det sjunger gång efter gång,
sjunger i ett, slutar och begynner igen . . .
«Nu vissna mina blommor,
nu falla alla blad» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
