Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens han sjelf, — ingen utom jag. Och för mig har
det varit, som om det icke vore en mensklig varelse,
som dervid kommit och gått öfver min väg. Jag
har efteråt aldrig kunnat fixera hans drag för mig
och säga mig, att så och så såg han ut; det enda
som blifvit kvar och som lefver ännu och som jag
i dag känner lika starkt som då, det är intrycket af
honom, det som hans närvaro gaf, det som jag kände
redan i det ögonblick, då vi för första gången
hel-sade på hvarandra inne i dunklet. Han gick igenom
fjorton dar af mitt lif, icke som en varelse som de
andra, utan som en kraft, som en susande flamma, in
i hvars hvirfvel jag drogs. Och derför kan han nu
vara både död och begrafven, som han också är, och
lefva ändå, i mig, i det hvarmed han fylt mig; ty det
är ett med mig, och det ena kan inte skiljas ut ifrån
det andra, och det kan dö först med mig.»
Han stod helt stilla och vågade knappast andas
och visste ingenting att säga henne.
«Det är en underlig historia, din historia,» sade
han lågt och skälfde på målet.
«Den är kanske inte så ovanlig, som man kunde
tro,» svarade hon lugnt. «Många kvinnor ha ingen
annan historia. Mången af oss får inte mera ut af
lifvet än så. Och man kunde fått ännu mindre. —
Se der kommer Nils.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
