Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är hade gått; och jag hade än en gång kommit
att bo i en by inne i de bairiska bergen.
Min hustru och jag suto samman en
vintereftermiddag, då vi plötsligt stördes upp ur vårt samtal
genom många röster utanför, bland hvilka vår pojkes
dominerade. I landtlig ensamhet blir hvarje afbrott
en tilldragelse af betydenhet; och vi skyndade hän
till fönstret.
Förbi gick just äldste sonen på gården och ledde
en kalf efter sig; och borta vid gårdsknuten stod
familjen och såg efter dem. Sådant ett husdjur, som
man sett födas och växa upp, trifvas och bli stort,
hör i viss mening så att säga med i den organiska
enhet, som en bondgård betecknar.
Min lilla pojke var också djupt uppskakad. Så
snart kalfven försvunnit ur synhåll der nere på
bergsvägen mot byn, der siagtaren bodde, och vår
hus-bondsfamilj gått tillbaka in till sig, kom han sättande
öfver och in till oss och ropade med den underliga
naturton, som sådant ett litet djur kan ha:
«Der Sixterl darf’s Kalbi nit mehr abstecha!
Gelt, Papa? Gelt, Marna? Der Sixterl darf’s Kalbi
nit mehr abstecha.»
Och vi försäkrade honom naturligtvis, att Sixterl
inte mer fick lof att sticka ner någon kalf, samt hade
i nästa fem minuter glömt det hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
