- Project Runeberg -  Vägen till Lifvet /
129

(1896) [MARC] [MARC] Author: Ola Hansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varse, hurusom de moderna palatsen vetat tränga sig
in bland de gamla husen, sedan jag sist var här, och
nu stå der öfverallt som uppblåsta uppkomlingar med
smycken af talmiguld och nya kläder från den
berömdaste skräddaren midt ibland ättlingarne af en
gammal kulturens furstefamilj i deras stilfulla lumpor,
— till gengäld, säger jag mig, hade de forna
gästerna i < Bratwurstglöcklein > något som vi, dess gäster
från i dag, icke ha, hvarken dessa det nutida
Nürnbergs borgare eller jag, som kommit farande med
expresståget från Berlin för att söka och finna något,
jag vet icke hvad, någonstans jag vet icke hvar.
De hade nemligen, i sin instinkt mera än i sitt
medvetande, den Arkimedes’ punkt, pä hvilken de kunde
stå och låta lifvet svänga rundt ikring sig — kring
sig såsom det stabila. Men vi ha intet, hvarpå vi
kunna vare sig lefva eller dö. Nürnberg kan
visserligen icke ge oss det förlorade åter; men det kan
inte heller Fiirth.

II.

Tåget arbetar sig stönande uppåt mot bergen.
Dagen har varit skum, och kvällen kommit tidigt.

9 — Ola Hansson: Vägen till lifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:59:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hovagtlif/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free