Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halfstannade och gaf mig ett par öppna blå ögon och
sade sitt «Gruss Gott, herr Stedinger, så bekant
och småleende, att jag helt rörd gick hem till min
ensamhet.
Ibland kan visserligen behofvet komma öfver mig
att sitta bland andra menniskor och tala med andra
menniskor, men det är då gerna mindre af ledsnad
och tomhetskänsla än af känslan utaf en inre fullhet,
hvilken vill meddela af sitt öfverflöd. Jag går då
ned till husherrns, icke för att slå tiden ihjäl, utan
emedan jag är så rent af proppfull med muntert lynne
och varma stämningar. Der sitter jag så i den varma
stugan med den väldiga spiseln och de väggfasta
bän-karne och det massiva bordet, bland far och mor och
pojkarne och flickorna, och dricker min grogg
samman med far och äldste sonen, hvilka spela
schuh-plattlvisor å guitarr och cittra kvällen lång, medan
schwarzwalderuret under pauserna knäpper i maklig
takt till mitt stumma begrundande.
Eller jag går, såsom i dag, på långtur. Tager
mina sömbeslagna bergsskor på, den mjuka filthatten
och den grå, grönkantade lodenrocken samt stakar
med den skodda käppen uppåt bergen, till utseende
fullständigt som en annan inföding. Jag sticker öfver
de enorma kullarne, som hvälfva sig uppåt den ena
bakom den andra och ned utför hvilka vattnet rinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
