Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värt samtal afstannar liksom af sig sjelft, pauserna
bli långa, och de få ord, som fällas, bryta så
underligt af mot den djupa ro, som gripit naturen, att man
liksom skyr att uttala dem. Slutligen kommer ett
ögonblick, då vi tiga helt och allt står fullständigt
stilla; solskifvan hvilar pä bergskammen, och nere i
kyrkorna ringer det vesper.
Det är ett kort ögonblick allenast, men det synes
mig oändligt. Det är evigheten, fasthållen i nuet.
Det måtte vara gudstjenst jag håller; ty så måste den
troende katoliken känna det, när han ligger på knä
i sin kyrka och undfår hugsvalelsen. Hvad som nu
fyller mig, är den fullkomliga friden. Det är alltets
egen frid, som förnimmer sig sjelf i mig, menniskan.
Men det är också något annat, något som kommer
mitt väsen att skälfva i en väntan som är lycka.
När solen blott ännu har sin halfva skifva öfver
horisonten, är det mig med ens, som om derinne i mig
också glödde en sådan solnedgång, sådan som denna i
kväll, men dock icke densamma; och i ett blink—det
står alltsammans inför mig, utan att jag vet, hur det
kommit —, dyker en bild opp, som måste ha legat
inbäddad i de allradjupaste lagren af mitt omedvetna;
och jag ser mig sjelf, en liten pojke, sitta med far
och mor utanför min friesiska fädernegård, hvilken
jag ser för första gången nu, i detta återuppståndna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
