Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natten. Fram genom det tigande mörkret vältrar
sig en ström utan bräddar, hvars vågkammar och
bråddjup jag endast otydligt kan skönja: tidens
eviga ström utan början och ända, utan botten och
utan bräddar, der vågorna resa sig tornhögt för att
bryta sig och falla, hvarje våg ett folk, en kultur,
en verldsåskådning, ett ideal. Men sjelf sitter jag
på fast mark midt i det rasande strömdraget,
samman med denna individkoloni, hvilken byggt sig opp
ur djupet och på hvilken de ej kunna rå, dessa
vågor, som häft sig och sänkt sig genom tusenden
af år. Och när jag blickar ut öfver den
oöfver-skådliga ytan af dessa rörliga vattenberg, upptäcker
mitt öga i dunklet och böljegången här ett ljus och
der ett ljus, hvilka blinka så fast och lugnt, som om
de vore smålågor af sjelfva den heliga eviga elden;
och mitt hela jag känner, att hvart och ett af dessa
ljus betecknar en sådan gruppbildning som den, i
hvilken jag sjelf sitter, såsom musslan å stenen. Och
medan vågorna häfva och bryta sig, och folken dö,
seklerna förrinna, idealen gå till botten och
verlds-åskådningarna tumla om hvarandra, stå dessa centra
orubbliga, — granitfästen, mot hvilka vågtitanerna
krossa pannorna i dunklet, det enda som står i
alltings navra pet, bildningar af evighetsämnet, samt
dettas förvarare och öfverlemnare. Och min hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
