- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
236

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

Och nu började den stackars Lindbergs fruktansvärda kval. Ja g
hörde, hur han skrek högt af smärta.

Men deras offers jämmer och klagan tycktes endast bereda den
kannibaliske menniskoslagtaren och hans känslolösa kamrater glädje.

Några minuter senare — jag känner alltid en iskall rysning, så
snart jag tänker på denna rysliga scen — tryckte kannibalen
Lindbergs hufvud bakåt ned i vattnet och skar med ett snitt af knifven
af den olyckliges strupe.

Blodet sprutade upp och utgöt sig i hafvet.

Den stackars Lindberg skälfde och vred sig ännu några
ögonblick under sina mördares händer och uppgaf derpå andan.

Menniskoslagtaren, det odjuret, styckade sedan enligt alla
konstens regler den döda kroppen.

Detta gräsliga öde förestod äfven mig, om inte Gud i tid för»
barmade sig öfver mig och sände mina kamrater till min räddning.

Men för tillfället tänkte jag inte alis på mig sjelf.

Jag skulle velat gråta högt af medlidande med den stackars
Lindberg, som måst släppa till lifvet under så fasansfulla
omständigheter. Jag försökte tillsluta mina ögon, men fasan förlamade
mina lemmar.

Derför var jag dömd till att än ytterligare åse kannibalernas
hemska verk»

Men jag vill med tystnad förbigå de gräsliga enskildheterna.

Sedan den arme matrosen blifvit slagtad och styckad, återvände
vildarne upp på land.

Den bredaxlade vilden steg fram till mig, betraktade mig
uppmärksamt från hufvud till fot samt kände på mina armar och lår.

Antagligen var han de odjurens höfding.

Fjäderprydnaden på hans hufvud var mycket större än hos de
andre, och under det de andre kannibalerna som smycke buro en i
båda ändarne spetsig liten pinne af ben i näsan, hade
menniskoslagtaren smyckat sig med en i näsan hängande guldring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free