- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
237

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237;’"

Med ett förnöj dt grin lemnade mig kannibalen och utstötte strax
derpå några för mig obegripliga ljud.

Men redan i nästa ögonblick förstod jag meningen med dessa
kannibalhöfdingens ord.

Vildarne fattade hvarandras händer och sjöngo, under det de
dansade omkring elden, en skrikande sång.

En vilde sysselsatte sig med menniskoköttets tillagning, under
dét en annan nästan helt och hållet var sysselsatt med att se om
elden.

Om mig bekymrade sig ingen vidare.

Men kannibalerna visste ju så väl, att det inte alis vidare
behöfdes.

Jag var så hårdt bunden vid trädstammen, att jag ej
förmådde röra en lem.

Till och med om min hals hade man lagt ett bastrep, så att
jag nätt och jämt kunde andas.

Hvarje fiber inom mig uppreste sig mot detta fasansfulla
dödssätt att bli slagtad som ett djur och sedan bli uppäten af dessa
omenniskor.

Och mina kamrater?

Styrmannen?

De hvarken sågo eller hörde något af allt det rysliga, som
försiggick här nere på stranden.

Efter de oerhörda ansträngningar, som de under de senaste
dagarne måst underkasta sig, var det naturligtvis ej att undra på, om
de sofvo som döda.

Hade bara någon af skeppsbesättningen vaknat och, såsom jag
gjort, gått ut ur hålan, så hade han måst höra vildarnes festsång.

Jag försäkrar, att jag var mindre bekymrad för mitt eget öde
än för mina intet ondt anande kamraters säkerhet.

Naturligtvis skulle jag också med glädje ha helsat en sådan
tilldragelse, som satt till den grad skräck i dessa menskliga miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 11 17:16:12 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hpcuba/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free