Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
td
och med fastsittande knif stapplar han framåt, tills
döden hunnit befria honom genom inre förblödning.
Omedelbart därefter öppnas bokhälan, emedan det
eljest lätt händer, att våmmen spränges sönder —
synnerligast om renen strax förut ätit emedan
dess muskulatur är synnerligen svag och föga elastisk.
Sedan bukens inälfvor nttagits, särskiljes våmmen,
som vändes ut och in och sedan tjänstgör som upp-
samlingskärl för det i brösthålan utgjutna blodet.
Äfven vid den största renslakt får man aldrig se blod
på snön så försiktiga och renliga äro lapparne i
detta afseende. Huden, som står i ytterst lös för-
bindelse med underliggande muskellager, drages nu
af kroppen med undantag af pannan och benen. Från
dessa ställen lossas den ytterst försiktigt. Huden
från pannan (hernan), som är synnerligen stark och
försedd med ytterst tät hårbeklädnad, användes till
sulor på lappskorna; renbenens hudbeklädnad (bel-
lingar) användas till skaft å skorna. De bästa bel-
lingarna erhållas af okastrerade renar (sarfrar). Af
kalfvarnas bruna hud förfärdigar lappen sin rock
(lappmudden). Hornen genomsågas och användas
till knifslidor, skedar 0. dyl. Senorna å benens stora
böjande och sträckande muskler skiljas från sina
fästen och npphängas i solen för att, sedan de blifvit
fullständigt torkade, repas på samma sätt som hampa.
Fibrerna användas i stället för tråd vid klädespersed-
larnas förfärdigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
