Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till naturen.[1]
Omnia mutantur, nihil interit.
Ovidius.
Natur, evigt alstrande kraft, tingens rot, verldarnas
sol, ständigt rörlig, vexlande i dina företeelser
ligger du på djupet alltid den samma.
Kaos rörde sig ur sitt intet vid din blick
tingens frön bräckte fram ur dess sköte och du
strödde dem kring dig i det oändliga, du, varandets
medelpunkt, lifvets förmåga, dagens ljus.
Se, grushögar som förbrända lager ur jordens
inelfvor stapplade öftrer hvarandra ! Vingårdar planteras
deruppå och försvinna. Phoenix, du förbränner
dig sjelf att uppstiga alltid ny, evigt den samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
