Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkogården med sina träd och sina mer
eller mindre anspråkslösa grafminnen sänker sig
ned mot en bäck, öfver hyilken en smal, hvälfd
bro leder till en närgränsande park.
Sådana voro Inifvnddragen af den trakt, dit
drömmens genier förde mig.
Det tycktes vara en månklar Augustiafton, då
naturens grönska var upplifvad af ett nyss fallet
iegn. Vattendropparne hängde ännu qvar på
trädens blad och lågo skimrande på gräsmattan och
i blomkalkarne, medan månens magiska ljus
letade sig fram mellan skuggorna, bröt sig i vattenperlorna
och gaf åt hela omgifningen denna hemlighetsfulla
dager, som stämmer människosjälen för
drömmar och syner.
Sökande ensligheten för att fritt få öfverlemna
mig åt tankens och fantasiens flygt, gick jag upp
på kyrkogården. Korsen stodo der, de stumma
vårdarna, med utbredda armar öfver grafvarna.
Månen tittade in genom kyrkfönstren, och jag såg,
huru stralarne der inne spöklikt dallrade på de
hvita kalkväggarna. I grafvarna var visst mycket
tyst, men ej mindre öfver dem. Ingen fogel
hördes qvittra, ingen lätt hviskande vind flög
smekande öfver blomstren på de små kullarne
med sina väktare på. Blott den omtalta bäcken
sorlade sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
