Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som hade luften dallrat af välljud, och fåglarne,
gripne af tjusning, svingade sig upp ur de
närstående träden och sväfvade på lätta vingar och
under täflande sång öfver källan, medan hafvets
böljor liksom påskyndade sin gång mot stranden,
för att dö vid den unge mannens fot. Den lilla
båten, som tycktes oroligt bida sin förlossning från
det hand, hvarmed han var fängslad vid ett träd,
rörde sig upp och ned, fram och tillbaka i de
sqvalpande vågorna, liksom längtade han ut på det
himmelsspeglande djup, som så ofta burit honom
och för hvilket han var till. »Kom!» »Kom!»
ljöd det för honom från detta djup, der allt föddes
och dog i snart sagdt samma stund för att åter
uppstå i föryngrad gestalt, i evig ungdom.
De båda vännerna blickade än med hänförelse
ut åt det glittrande hafvet, än med oro tillbaka
mot de skyhöga, dystra och söndersprängda
granitklipporna, som i fjerran blottade sina mörka hålor,
der endast onda makter syntes ega sitt hemvist.
Korta, knotiga träd tittade här och hvar fram ur
de gapande bergskrefvorna, växtligheten syntes hämmad,
lifvet nära nog qväfdt, ty den herskande
färgtonen var grå, och ur de mörka afgrundsdjupen
hördes ett cl oft ljud, liksom smidde man mordiska
vapen för hemska dåd. Dystra skyar sväfvade
deröfver, ugglornas nattliga läten blandade sig
med ulfvens tjut, och gamarne syntes då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
