Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sångmön, som en gång från skyn
kom ned, ett barn af ljuset,
nu kryper som en mask ur dyn
och när sig blott af gruset.
Förr var hon som en ungdom varm,
med eld i ögat, blodet.
Nu är hon som en vinter arm,
en kylig dam på modet.
Och Gud, som blifvit gammal ju,
man drifver bort ur kyrkan.
Sig sjelf man älskar mest och nu
syns egna helst sin dyrkan.
Och freden, som man prisar så,
och fosterlandets ära
man bygger som ett korthus på
fåkunnighetens lära.
O, tid af skam! 0, fosterland!
Säg, hvilka öden stunda,
när svärdet ur din fria hand
rycks hort af dem, som blunda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
