- Project Runeberg -  Dikt och verklighet /
107

(1883) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Utflygt

Fjerran i verlden jag drog från min barndoms blånande höjder,
        kysste min moder och gick gråtande bort ur dess famn.
Minnet på bergen satt och vinkade sorgset med handen,
        hoppet, det glänsande, stod dock vid min sida och log.
Snart till den prisade staden jag kom, tornspirorna blänkte,
        konungaborgen. låg ståtligt på höjden och — se! —
aftonens sol kringströdde sitt guld och livar ruta i staden
        lyste som elden och sorl hördes från gator och torg.
O, det var härligt och skönt! Med tjusning jag blickade kring mig,
        kände mig lycklig och stod snart på den bugtande strand.
Verlden är god, så trodde jag då; med vänliga blickar
        trädde till mötes en hvar, stundom man helsade giadt.
Kom så en herre och frågade skälmskt: »säg, är du en ängel,
        ty som på himlen en sol strålar ditt öga, min vän?»
Men i det samma en flicka så fin med blommor i hatten
        gick mig förbi och log. Visst var hon lycklig och rik.
Fattig hon varit som jag, när hon vallade hjorden der hemma
        och med sin klingande sång fylde båd’ dalar och skog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 6 09:54:09 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hrdiktverk/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free