Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomstring.
Knoppningens tid var förbi, högsommaren nalkades redan,
solen och blommornas doft väckte till Iif mig på nytt.
Helsan i ådrorna sprang och färgade kinderna röda,
läpparna svälde och eld glänste ur blicken också,
Barmen höjde sig mer och mer och hjertat demnder
klappade glädtigt och njöt ungdomens vårliga fröjd.
»Ser du den mognande rosen der, den behagliga flickan?
Blicken — hur strålande klar, — växten — hur smidig och nätt!»
Ofta man hviskade så och män och ynglingar följde
eller mig miötte, och jämt hördes ett smekande ord.
Icke som förr jag kände mig dock. B’en började tistel,
ammad af smicker och flärd, spira vid dygdernas rot.
Afund hvässte sin dolk och tadlet spetsade tungan,
stundom i spåren också smög sig en dunkel gestalt.
O, det var han! Förledaren kom, den listige ormen,
svor att mig älska och grep eldigt min darrande hand.
Skön var hans manliga växt, vältaligt klingade orden.
Hjertat han ville jämväl köpa med blänkande guld.
Guldet föraktade jag, men, ack, hans smäktande öga,
läppen, som hviskade ömt, tjuste min brinnande själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
