Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Räddaren.
Re’n Våldsverkarn tryckte mig hårdt till sitt klappande hjerta.
Lyfte mig stundom och såg bittert i ögat och log.
Men som en vakande gud bak nattens remnande skyar
nalkades månen och snart glänste han fyllig och klar.
Tvekande stod våldsverkaren nu; husraderna blänkte.
Skälfvande bad jag: O, Gud, rädda mig fattiga barn!
Se, då syntes helt nära en man fortskynda på gatan.
Dristig var gången och fast, hållningen ädel och fri.
Hufvudet lutade tankfullt ned som tyngclt af bekymmer,
liksom han bure som vän bördan af människors nöd.
»Hjelp!» jag ropade nu. Som blixten han störtade framåt,
handen han sträckte och djerft slet mig ur röfvarens famn.
»Usling!» Ijungade han, »du fege, som smyger i natten,
smyger och roffar med våld, hvad du ej vunnit med list.
Gatorna trippar du kring och trampar de mörkaste gränder,
spejai från hus och till hus, pröfvar hvar gläntande dörr,
Tränger som tjufven i boningen in och frestar de svaga,
lockar med smicker och guld, tjusar med nöjet också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
