Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den falska kärleken.
Ofta försjunken jag satt i tanken på flyktade dagar.
Mycket, som tjusat mig förr, mistat förtrollningens sken.
Klarare nu jag skådade in i människolifvet,
såg, hur fiendtligt deri makter bekämpa h varann’.
»Hjertat är härden för allt, det goda så väl som det onda»
sade den ädle, som kom, sänd till den svagares skydd.
»Lyssna derför till samvetets röst, som talar i hjertat.
Domarn der ofvan du hör, sanningens mäktige Gud.
Segern han vinner till slut, fast lögnen bländar ditt öga.
Verlden, som fager dig syns, icke du känner ännu.
Prunkande står hon och lockar med färg af den doftande rosen.
Fjärlarne komma och gladt svärma vid skönhetens barm.
Flyktig är hyllningen dock, ett barn af den snabba minuten.
Larven, som födes deraf, fräter den sköna till stoft.
Sådan, min vän, är den kärlek också, som fladdrar ikring dig.
Lätt på dess smilande skick känner du falskhet igen.
O, du smygande lögn, som hviskar med rosiga läppar,
smeker med handen och slugt sträcker giftbägaren fram.
Stundom du nalkas som man och lockar bedräglig en qvinna,
stundom som qvinna också gör du till offer en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
