Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, vid din oskulds vissnade ros står sorgen beslöjad.
Icke hion klagar, alltjämt stilla lion gråter likväl.
O, så gråter din far, så gråter din väntande moder,
om de sin dotter ej se åter i Iiimlen en gång.»
6.
»Döden sig närmar, ren hör jag ett ljud som af fläktande vingar.
Kanske, ett himmelens bud, snart vid mitt läger han står,
Tecknai på hjertats bräckliga dörr: »bortflugen är gästen»,
och med min ande han far hän öfver blånande sky.
O, när jag flyger dit upp, hur gerna jag såge tillbaka!
Se, vid mitt kallnade stoft sitter mitt sörjande barn,
Klagar, att gången jag är, men söker som vore jag qvar än,
kallar mig åter, men, ack, stum är som grafven din mor.
Dock i ditt hjerta som minne ännu skall jag lefva på jorden,
Kanske i drömmen också kommer jag tyst med din far.
Men när borta jag är, låt stoftet förmultna i jorden.
Der vid din faders en plats red åt din moder jämväl.
Så skall mitt stoft snart blandas med hans, medan själen i himlen
återförenad med hans, firar sin brud fest på nytt.
Skådar jag nu tillbaka, hur kort är ej människolifvet!
Knappt har det börjat, förr än slutet syns nalkas derpå,
Lef derför, som vore du jämt i himmelens granskap!
Då är för flygten dit upp äfven din ande beredd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
