- Project Runeberg -  Dikt och verklighet /
151

(1883) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Mälarfärden.

»Mälarens bölja skyndar förut, som vore hon förbud.
        Ångaren följer likväl snabt i dess gyllene spår.
Stränderna flyga förbi, och herregårdar och holmar,
        lundar och öar och sund möta, försvinna också.
Fridfull ligger på höjden den landtligt leende staden,
        täck som i knoppning en ros, landet och stad på en gång.
Tjusande är du, O, sjö, och barn af naturen din fägring.
        Lätt på din lummiga strand fäste nog lyckan sitt bo.
Nöjd med litet hon är, verldsbullret älskar hon icke.
        Ack, hur lyckligt att här bygga och bo med en vän!» —
Så jag grubblande stod. Framåt flög Mälarens farkost.
        Snart kungsstaden jag såg stiga ur vågen på nytt.
Härlig sig reste som förr vidtskådlig den kungliga borgen.
        Drömmande satt vid dess fot Mälarens svalkande gud,
Tömde sin urna i mötande haf; högt böljorna svalla,
        men som af glädje ett sorl hörs, när de famna hvarann’.
Fordom jag nalkades glad, friskt slog ungdomliga hjertat;
        liksom på grafven en ros kastas på stranden jag nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hrdiktverk/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free