Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är som en outtömlig grufva, hvarnr den ädla metallen liksom
längtar att upphemtas för att tömmas i hennes sköte. —
Men tyst, mitt Irj er ta, vi få ej svärma och förråda
oss för mycket. Yi kunna likväl ej dölja för oss, att äfven
vi nu ha en förkänsla af, huru lyckligt ett människolif
kunde vara. Bägaren räckes oss, vi tycka oss redan läppja
And dess rand, men — O, himmel! — kanske ryckes den
plötsligen ifrån oss, för att tömmas af —- andra!
Scen 4.
(Rum som förut)
R. (inträder med A. vid handen): Hvad jag blef öfverraskad,
då jag fick höra en klingande och klar q vi nno stäm ma bakom
mig i trädgården!
A. (skrattande): jag tyckte, att det var så roligt att så
öfverraska dig. Då jag inte fann dig här inne, kunde jag
förstå, att du var i trädgården och lyssnade till dina favoriter,
sångfoglarne. Och när jag så hörde dem, äfven jag,
rann hågen på mig att täfla med dem och låta dig gissa,
hvad det var för en sångfogel, som nu drillade i din närhet.
R. (leende): åh, din lilla skalk, derpå kunde jag ej misstaga
mig. Du märkte väl också, huru de andra foglarne
började att med en slags förtviflan anlita sina starkaste
toner, för att nå — ehuru förgäfves — höjden af dina?
Du har en fyllig och behaglig altstämma, och luften, ren
och klar, var ock tacksam att sjunga i. — Men nu väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
