Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom blef jag helt hjertnjupen, när jag på långt liåll hörde
en enslig grönsiska gällt locka med sina silfvertoner och
oroligt nalkas från träd till träd. Det var mig klart, att
sångaren sökte sin vän, som kommit vilse eller gått för- j
lorad. När han fick svar af mig, satte han sig i trädet
öfver mitt hufvud och sjöng. Det var som ett stycke österländsk
saga, der en prins blifvit förvandlad till sångfogel,
sedan han beröfvats sitt hjertas vän, som inneslutits i ett
berg. Han sökte henne då öfver hela verlden och nu hade
han plötsligen funnit henne, men hon kunde ej komma
ut. Genom toner omtalade de nu för hvarandra sina öden,
sin sorg, sin längtan, kanske sin förhoppning att ännu en
gång få njuta lifvet tillsamman. Det rörde mig, jag blef
så vekhjertad, men plötsligen slog mig samvetet, jag tyckte
mig vara en bedragare, ehuru jag för en stund tröstat den
olycklige enslingen.
Sådana voro, som du hör, mina första sånglektioner.
A.: du var dervid lyckligare du, än jag. Jag hade
inga kamrater att sjunga och täfla med, och mitt sånghvalf
i den mörka källaren var sannerligen ej heller så högt,
ljust, rymligt och doftande som ditt i skogen.
R.: men sången gjorde dig ändå lycklig?
A.: ja, jag visste ingenting bättre. Det var min enda
lycka.
R.: Gläd dig deråt, ty den, som blifvit så som du
begåfvad med sinne för det sköna i toner, är ej af naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
