Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltjämt inom sig. Hon är den friska springkällan i mannens
barm. Man möter der en koncentrerad kraft. När
alltså den unge herrn, flyktig som en kring blommorna
fladdrande fjäril, är färdig att brinna för hvarje mö, tränger
sig den mogne mannens känsla tillsamman på ett enda
föremål, han älskar blott en, men fast och troget. Hans
känsla är ej en grann såpbubbla, som blåses upp för stunden,
men brister och försvinner vid första vindfläkt, klen
huru det än må vara, flickan är mig kär. Jag kan ej, utan
att känna mig olycklig, skiljas från henne, och jag vill
göra henne allt godt, vara hennes vän, hennes rådgifvare,
hennes stöd och hjelp. Måtte hon rätt förstå mig! Ja,
jag vill lefva för henne, för hennes lycka, och jag känner
väl, att den är äfven min.
(Närmare slutet af Rinaldos samtal
med sig sjelf har Alfrida inträdt tyst och
obemärkt och förundrad stannat vid dörren).
Scen 9.
A. (plötsligen): God dag, herr andeskådare!
R. (öfverraskad vänder sig om och skyndar emot henne): ah, du
här, kära vän! Välkommen, välkommen!
A. (fattar hans hand); men, med hvem talade du?
R. (litet förlägen): jag? — —- jo, jag talade med en liten
tomte, som besöker mig i ensamheten och är god och
snäll som du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
